Smørrebrød [ˈsmɶɐ̯ʌˌbʁœðˀ]

Bor man i Danmark är det närmast obligatoriskt att pröva den mytomspunna danska specialiteten smörrebröd. Som svensk tenderar man att vara lite skeptisk. 100 kronor för en räkmacka. Kan det verkligen vara rimligt? Efter en tids rådbråkande och funderingar beslutade jag mig ändå för att ge det danska smörrebrödet en chans. I Köpenhamn finner du hundratals restauranger där den hågade kan pröva "the famous Danish open sandwich". Smörrebröd äter man företrädesvis till lunch på hederligt danskt manér. Och vilken lunch sedan! Här är vi långt från en stressad "dagens" på en svensk lunchrast. Bered dig på en långsittning. Det hela är en riktig kaloriorgie och jag råder bestämt den hågade sybariten att späka sig några timmar innan. 

 

 

Själv styrde jag och mitt danska sällskap kosan till den charmerande lilla restaurangen Slotskælderen hos Gitte Kik på Fortunstræde i centrala Köpenhamn. Några trappsteg under gatunivå har en genuin dansk krogmiljö konserverats sedan 1797 och det känns nästan som att kliva in i ett avsnitt av TV-serien Matador. Tänk plyschgardiner, robust mörkt trämöblemang och sekelskiftesplanscher på väggarna. Kundkretsen är onekligen konservativ, men av den mer mustiga och fryntliga karaktären. Inte så mycket färgglada skjortor och flottiga frisyrer. Medelåldern är betryggande hög men här är också flera bord med yngre svenskar och högljudda amerikaner på jakt efter det "äkta Danmark". En pigg och vänlig servitris anvisar oss ett bord med röd duk och flott danskt porslin av bästa (läs: dyra) sort. Här står givetvis en snapsglashållare och pockar på uppmärksamheten. I Danmark förväntas du beställa något starkt. Alkoholen är norm. Vi beställer ett par Aalborgs Taffel Akvavit (originalet) och ett par Tuborg Julebrygg, sedan skrider vi till verket. 



Smörrebröd med rökt ål, kokt ägg och gräslök

Smörrebröden beställer man framme vid en disk där läckerheterna står uppradade och krögaren Frank Due själv bistår med valet av smörrebröd. Detta är tur. Det hade varit stört omöjligt att trassla sig igenom en meny med besynnerliga danska namn och ingredienser. Expertisen imponerar. På några minuter får jag se honom instruera de församlade gästerna på både danska, svenska, engelska och franska (!). Jag fastnar för den stekta inlagda sillen och ett stycke rökt ål med ägg. Mitt danska sällskap beställer smörrebröd med currysill och tomatsill. De serveras allesammans med det grova karakteristiska danska rågbrödet kärleksfullt smort med ett tilltaget lager smör. 

Hur smakar det då? Ja, det är förvånansvärt bra. Smakerna är bekanta för en svensk gom. Den stekta inlagda sillen och rökt ål känns igen från ett välarrangerat svenskt julbord men det är något med presentationen, ja hela kompositionen som lyfter de små smörgåsanrättningarna till nya höjder av gastronomisk njutning. Det mustiga rågbrödet, det generösa lagret finhackad rödlök och kapris lockar fram den sötsyrliga och ettriga smaken av stekt inlagd sill. Att anrättningen serveras ljummen är ett genidrag. Alltför ofta serveras sillen på tok för kall på svenska julbord. Våra första smörrebröden med fisk är alla utmärkta. Currysillen är krämig och återhållsamt kryddad. Det märks tydlig att ingredienserna är färska och att det rör sig om husets egna recept.

 

Jag följer upp med en variant av smörrebröd som heter Dyrlægens Natmad (ungefär Veterinärens vickning). Namnet kommer möjligen från Veterinären Sigurd Kreilgaards upprepade kvällsbesök på Oscar Davidsens restaurang i början på 1930-talet. Den består av läcker mjuk leverpastej, ett par skivor salt kött och slutligen en skiva aladåb tillagad på sky. Det hela serveras på ljust bröd. En ganska bastant historia som kan upplevas som lite väl mäktig. Mitt sällskap beställer in en annan klassiker: Hønsesalat (kycklingsallad). Här rör det sig givetvis om en delikat krämig anrättning majonäs och färsk saftig kyckling. Vi avslutar vår måltid men en kanna kaffe och dansk kranskage.   

Danskt smörrebröd kan varmt rekommenderas. Smakmässigt är det så mycket mer än bara en smörgås. Konceptet kan tyckas vara enkelt och det är det också. Samtidigt är det fråga om en mycket väl sammansatt anrättning. Sedan handlar det också till stor del om traditionen. Som svensk får man en inblick i något unikt danskt. Bland till bredden fyllda ölglas och immiga snapsglas skymtar jag en bit av en dansk ritual. En sorts helt unik gemyt, det beryktade danska "hygget".